I forntiden förstod människor att säkra deras personliga värdefulla objekt genom att packa in dem i djurhudar som bands ihop med rep avslutat med en speciell knut. Knuten kunde bara öppnas med ett verktyg som kallades "Bone File". De båda, knuten och den med fil speciellt utformade benbiten, var en tidig och outvecklad form av lås och nyckel.
Också i det tidiga Kina användes knutar som lås. Man knöt ihop rep och avslutade med starka knutar och använde i stället en "si", en tand av ett vilddjur, för att öppna knuten. En knut var sannolikt det tidigaste låset i det gamla Kina och "si" därmed den tidigaste nyckeln.
Den gordiska knuten
Ett bevingat ordstäv
Under 300-talet f Kr ämnade frygierna i staden Gordion i Anatolien utse en ny konung. Ett orakel hade enligt legenden siat om vem som skulle bli deras konung. Han skulle komma i en vagn dragen av två hästar på väg upp mot stadens Zevstempel. Det råkade bli Gordios (eller möjligen hans son Midas) som stämde in med budskapet och således blev landets regent.
Legenden innefattade även Gordios kärra, som helgades till överguden Zevs och visades upp för allmänheten i dennes tempel. Kärrans ok var nämligen festad i tistelstången med ett kraftigt rep vars ändar var sammanfogade i en magisk konstknut. Den var knuten av någon gudom och därför mycket invecklad och saknade både början och slut. Enligt nämnda orakels spådom skulle all makt över större delen av för dem kända världen tillfalla den som kunde lösa upp den svåra knuten. Men det finns varianter, en menar att den som löste knuten skulle härska över världen i öster, det vill säga det väldiga Persiska imperiet.
Vinnare blev Alexander den Store (356-323 f Kr)
Det började med att Alexanders armé erövrade staden Gordion (Gordium) under våren 334
f Kr. Den var då huvudstad åt Frygierna (ett indoeuropeiskt folk) i Anatolien. Området hade redan under bronsålder varit ett Hettiskt rike som därefter övergick i det Lydiska riket. Staden återupptäcktes 1895 av arkeologbröderna Körte och senare grävningar har utförts av arkeologer från University of Pennsylvania. Gordion ligger ca 80 km sydväst om dagens Ankara.
Användningen av rep av tvinnade växtfibrer går mer än tio tusen år tillbaka i tiden. Det fanns många typer av rep vid tidpunkten för Alexander den Stores besök. Man använde rep tillverkade av tvinnade fibrer från dadelpalmer, lin, gräs, papyrus, hampa (idén kom från Kina) samt läder och djurhår. Vilka knutar och varianter man begagnade sig av kan vi bara gissa oss till.
Det var i Gordien som Alexanders båda härar återförenades under fälttåget österut. Enligt de romerska författarna Arrianus och Plutarchos kände Alexander redan till legenden om den förtrollade knuten i Gordion och lockades av utmaningen.
För att lösa upp en komplicerad knut gällde det att tålmodigt leta rätt på en ände i knuten att starta med. Men att i det stora sällskap Alexander samlat runt sig, lugnt börja leta efter något lösningssystem bland knutens alla repfibrer passade inte Alexander. Till allas häpnad delade han knuten med ett snabbt högg med sitt korta svärd. Det var just så det gick till enligt Arrianus och Plutarchos bestämda uppfattning. Också här finns olika versioner av legenden. Enligt en version slog Alexander med svärdet bredsida mot tistelstången som förband den med oket och knuten löstes upp av trycket. Enligt en annan drog Alexander bara ut en sprint på tistelstången.
Knutar som symboler
Således, för flera tusen år sedan användes rep gjorda av fibrer för att "låsa" dörrar och binda upp väggar. Legenden säger att, ett hopknutet rep var en känd symbol för trygghet. När Alexander den store inte kunde lösa den gordiska knuten, skar han det snabbt av den med sitt svärd, vilket ger oss uttrycket "att lösa den gordiska knuten", som symbol för djärva, beslutsamma åtgärder, effektiva om mildare åtgärder misslyckas. Knutar representerar också kärlek, kontinuitet, evighet och ett liv utan slut.
Bilden ovan visar en del av ett av Albrecht Dürers (1471-1528) cirkelrunda träsnitt, ”Sex knutar”, från 1506. Bilderna bygger på en lång utveckling i symbolik via Leonardo da Vinci från kelternas knutar, arabesker, labyrinter och ytterst hoprullade ormar eller rep i de tidigaste kulturerna i Mellanöstern och Indien.
Hela Dürers komplicerade bild är uppbyggd av en enda obruten tråd. Mer invecklad än så kan en knut knappast bli.