Denna sektion beskriver några låstyper som är intimt kopplade till velocipeden, cykeln, i början av förra seklet.
Redan under 1700-talet gjordes många försök att finna en enkel form av fordon med endast två hjul. Alldeles i början av följande århundrade sparkade man sig fram med hjälp av hjulförsedda käpphästliknande konstruktioner som gjordes styrbara först 1817 och kallades då löpmaskiner.
Den första velocipeden med pedaler, konstruerades av fransmannen Michaux 1855 eller Pierre Lallement 1863. Men det dröjde till slutet av 1880-talet innan den första ”moderna” velocipeden, ”säkerhetsvelocipeden” med kedjeutväxling och luftfyllda ringar kom i bruk. Den första velocipeden kom till Sverige 1867. I Europa var det Tyskland, Frankrike och Storbritannien som var först med att framställa velocipeder industriellt.
Cyklar
Som redan nämnts började man i slutet på 1890-talet tala om cyklar i stället för velociped. Namnbytet sammanfaller med tillverkningsstarten av cyklar i Sverige. Dessa första var mycket dyra, priset var ungefär en halv årslön för en arbetare. De var således eftertraktade vilket medförde att många redan från början fann anledning att låsa dem. Med ökad konkurrens och rationaliserad tillverkning vid början av 1900-talet sjönk priserna efterhand och därmed ökande efterfrågan. Många upplevde cykeln som frihet, en ny möjlighet att vidga sina vyer, ett medel att lära känna sina omgivningar och kanske sitt hemland med hjälp av tågtransport.
Tidiga långfärder på velociped
Den engelske författaren Jerome K Jerome, skrev redan vid sekelskiftet 1900 om tre cyklande engelsmäns äventyr på tyska vägar, Tre män på velociped (Three Men on a Bummel). Det fanns de som vågade ännu längre på cykel. Djärva män som lyckades ta sig runt jorden på cykel, bland andra fanns Kai Thorenfelt, Jorden rundt paa cykle, 1928.
Ett urval av tidiga kända cykeltillverkare i Sverige
Husqvarna Vapenfabrik med märket Husqvarna (1886), Nymanbolaget, Stockholm /Uppsala med märket Hermes (1888), 1960 slogs Nymans ihop med Monark), Varberg med märket Monark (1908), Wiklunds i Stockholm med märket Nordstjernan (1900). Ytterligare fanns Bernhard Hedlunds, Hedemora med märket Brage, August Lindblad, Stockholm/Malmö med märket Drott, Josef Eriksson, Uppsala med märket Fram, AB Maskinfabriken, Halmstad med märket Rex och John Hedberg samt Malmö med märket Örnen.
I Tyskland tillhörde Sachs (1887) och Adler de tidigaste. Deras cyklar exporterades också till Sverige. Crescent tillverkades i USA och exporterades till Sverige och såldes från Stockholm med start 1897.
Verkstäder
Specialiserade cykelverkstäder ersatte så småningom smidesverkstäder för reparationer. Verkstäderna blev snart även återförsäljare för en eller annan cykeltillverkare samtidigt som man sålde sportutrustning eller annat. Under mellankrigsåren och under andra världskriget ökade antalet cyklar och därmed anpassade cykelverkstäder. Även postorderföretag sålde cyklar.
Körkort för velocipeder och cyklar
För att skapa ordning och reda i samfärdseln krävde vissa städer i vårt land att cyklar skulle registreras. Det underlättade även för identifiering vid stöld och förseelser i trafiken. Velocipeden och senare cykeln var, liksom de första bilarna, oroselement i den tidens trafik. Ännu en bit in på 1900-talet behövde man i Finland ett tillstånd från kronolänsmannen att få cykla. Registreringen, som var samtidigt ett bevis på att vederbörande kunde framföra fordonet, försågs med förares (ryttarens) namn och bild. Där infördes således registernummer, cykelmärke, fabriksnummer, datum för utfärdandet och dokumentet undertecknades av en tjänsteman.